Uppe med tuppen? Eller inte helt enkelt. Jag hade gärna sovit ett par timmar till, men livet är bra surt ibland har jag lärt mig. Känns som att sovmornarna tynar allt mer för varje dag, & jag kan ju bara föreställa mig hur det blir när kotten träder fram. Fast då är jag säker på att de kommer vara värt de, kännas lite värdigare än att tvinga lämna sängen för två tapetserare iallfall.

Halvligger i soffan just nu, halvsminkad, halvruffsig & halvt död. Känns som att jag skulle kunna somna när som helst, men tekoppen jag håller i min hand skulle bara göra ont att få över sig. Kollar lite på vakna med the voice & försöker ignorera tjommarna i hallen. Lite jobbigt att vi har glasdörrar, man känner sig ganska så granskad oavsett om de är stängda..

Blä vilket morgonhumör jag har! Nåväl, snart dags att göra sig redo för jobb, men först ca 1 timmes tvtittande..

Snaaaark!!
Martin Björk gör min dag! Tuuur..