Då har man plattsat sig i soffan långt ute på landet, för tillfället själv. Pappa står på övervåningen i köket & bakar pizza, mamma är på jobbet men borde trilla innanför dörren när som helst. Känns super!

Har precis som jag längtat så länge efter var ute på en prommis med Maya. Det var verkligen underbart att få se det lilla söta samhället igen, tänka sig vad hus och byggnader åldras fort. Och tänka sig vad saker &ting krymper ju äldre man blir. Det var många flashbacks som singlade omkring inombords kan jag lova..

Skolgården, hoppahage mönstren i asfalten, gympasalsdörrarna, gungorna och till och med gruset på lekplattsen fick mig att nästan fälla tårar.

Tiden har gått så fort, det är lite läskigt nästan. Känns som att jag nyss var barn själv, & nu ska liksom snart få ett!

Har du någon gång funderat på hur fort tiden går?