Jag vet inte om jag ännu förstår att det är sant, men nu är det minsan bara 9 veckor kvar fram till beräknat förlossningsdatum. Känslan är enorm & hela min själ blir aldeles varm av bara tanken.

Tänk att jag skall bli mamma! Jag ska föda & uppfostra min dotter i 18 år framöver, skapa en relation till henne som varar resten av mitt liv. Min högsta önskan är att jag & Tobiaz lyckas bli lika bra föräldrar som jag själv har. Min mamma och min pappa är nämligen mina stora förebilder, det finns inget i världen som skulle kunna ersätta dem, någonsin. Jag är så glad att jag har dem..

Lyckligt lottad, det är vad jag är- minst sagt!

Enligt min gravidkalender online står det mycket fakta om bebis & mig denna vecka. Bland annat bör hon vara omkring 42 cm lång från huvud till tå & väga omkring 1,6 kg. Hennes lungor är så gott som färdigutvecklade, vilket betyder att hon kan andas på egen hand utanför livmodern om hon skulle födas för tidigt. Naglarna på den lilla sötisen har växt, & hon kan komma att råka riva sig på dem. ( Just nageltanken får mig att må väldigt dåligt, nästan illamåeende? )

Min höga viktökning består främst utav moderkakan, blodvolym, livmoder, bröst, underhudsfett, vatten & fostervatten. Förutom själva prinsessan förstås!

Det är oftast omkring vecka 31 som ligament och muskler i korsryggen börjar att mjukna och slappna av inför förlossningen, vilket självklart bidrar till smärta. Inget jag lider av ännu dock, och skulle det komma finns inget att göra förutom att vila & varva ned. Ser INTE fram emot den dagen..

Men för att vara tillbaka till "här & nu" så ska jag & lillsessan krypa ned. En halvlång & förmodligen lagom trisst arbetsdag väntar på oss imorgon..

, Godnatt.