Det är snart helg igen & jag har jättesvårt att faktiskt förstå det. Känns som om jag nyss vaknade upp till en lång, ny & grågrummlig vecka.

Ultraljudet i stockholm gick bra, det var helt magiskt att få se det lilla knytet igen. En prinsessa rådde det inga tvivel om! En mycket vacker sådan må jag säga, med sin fars lilla pussmun. Lite bråkig var hon visst också ( vilket inte är så konstigt med tanke på vem som är fadern ), hur som helst så var hon svår att få på bild. Med både händer & fötter skymmande för ansiktet kallade barnmorskan henne både vig & för akrobat. Vår prinsessa låg redan med huvudet nedåt & sög på tårna istället för tex tummen. När hon väl släppte taget & tittade fram hade hon ett leende som fick hela mig att bli knäsvag, ja hela min värld blev aldeles varm om inte annat..

Vi längtar efter dig så, lilla M.
Snart får vi hålla dig i vår famn..