Äntligen är dagen slut & som jag har längtat! Timmarna har gått olidligt sakta på jobbet idag & sista trettio minutrarna innan stängning trodde jag ärligt talat att mina ben skulle domna bort. Smärtan är så jäkla obeskrivlig!

Har legat någon timme med fötterna på soffans ryggstöd sedan jag kom hem i hopp om att svullnaden skall lägga sig, och tänka sig vilken tur jag har.

Tonfisk sallad till kvällsmat & kvällen blev plötsligt lite ljusare. Gott, minst sagt!
Hjärtat kom precis hem från jobbet & vi skall strax krypa ned, tillsammans för en gångs skull. Imorgon har vi en stor dag framför oss och det ska inte lite trötthet få ta ifrån oss minsann.

Ultraljudsdags klockan 12.15 imorgon på tittut i Stockholm, förhoppningsvis ser allt bra ut. Jag är så himla nervös över att behöva se något som jag inte vill se. Jag vill ju givetsvis att min lilla flicka skall vara hundra procent frisk!

På tal om "lilla flicka", det skulle ju lika gärna kunna ligga en liten prins där inne och sprattla. Det har ju faktiskt hänt förut..

Jag återkommer imorgon med förhoppningsvis både bild och glada besked!
Puss & kram på er!