Hur kan man längta ihjäl sig efter något som man aldrig har träffat? Stampar omkring i 25:e veckan av min graviditet just nu har nog aldrig mått så bra! Klart att det börjar bli lite tungt på jobbet & sådär, ryggen känns väl en aning klen. Fötterna värker lite extra, men jag finner alltid lösningar & brukar slänga av mig tofflorna bakom kassadisken, och sedan ge dem en rejäl omgång med knåderi innan läggdags. Finner ingen större anledning att gnälla, men vågar dock erkänna att tanken av att föda för tidigt pga jobbet gör mig lite nervös. I mina dagliga arbetsuppgifter ingår många tunga lyft av bla drickabackar, vilket jag har hört INTE ska vara någon höjdare.

På fredag har jag möte nummer 2 med vår barnmorska, det ser jag fram emot.

Nu skall jag njuta lite av prinsessans rejäla cirkusnummer där inne, & hoppas kunna somna när hon lugnat ner sig. Det är roligt att det har börjat att synas utanpå lite nu också, magen hoppar och far lite åt alla håll och kanter mellan varven.

Kram på er.