Fortfarande befinner vi oss på BB, det är dag två här nu. Tiden går så fort fastän jag inte sover något, känslan är så förbannat fantastisk. Jag har aldrig vart så lycklig i hela mitt liv..

Grattis på födelsedagen mamma! ;-)

Jag & Tobiaz är lyckligast i världen just nu. Mitt hjärta slår så hårt att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Hon är så fin & jag kan inte sluta titta på henne..

Välkommen till världen älskade lilla Minéa! 2980 gram & 49 cm lång, du är det finaste som hänt oss. Vi älskar dig!

Nu är det nära, så förbannat jäkla nära..

Det är inte varje dag det dyker upp så stora överraskningar i brevlådan! Titta vilket fint paket jag fått från underbara Kajsa. En klänninng & en body i sockersöta färger, jag & sessan är jätteglada. Dessutom låg det ett "massageljus" med i paketet, vilket kommer användas flitigt! Hähä.

Tusen tack Kajsa, det var verkligen jättefint!

Jag orkar inte vänta längre.. Samtidigt som jag är livrädd inför förlossningen. Känslomässigt laddad, ohyes.

Jag förstår inte riktigt hur de kan komma sig att ögonen ännu inte svider av trötthet, det var ju en hel evighet sedan jag gick upp! Nåväl, de kanske smyger sig på så småningom. Klockan är obetydlig den här tiden, faktum är att jag försöker ignorera den helt faktiskt. Det räcker med att jag redan klättrar på väggarna här hemma, fy så trött jag är på att vänta! Skruttunge, hon kan sätta lite fart nu tycker jag.

Jag längtar efter att kunna sätta på mig mina vanliga skor utan att behöva simma i svettpölar samtidigt, kunna använda normala kläder- jeans! Åh, varför inte kunna sitta upp i soffan lite längre än 15 minuter utan att få håll? Vad härligt, börja använda fräscha snygga underkläder igen- få äta vad jag vill utan att alltid behöva tänka mig för innan. Åh, brieost, rött kött & ett glas vitt! Slippa behöva springa på toaletten hela tiden, och förinta den där satans halsbrännan! Ni ska veta att mitt hjärta bankar förbaskat hårt & kärleksfullt när jag fantiserar om allt det här ;-)

Jag har hittat massor med fina plagg till prinsessan bland H&M's nya vår/ sommarkollektion. Bland annat skor, en hatt, en jumpsuit och en klänning. Om jag känner mig själv rätt kommer jag inte kunna låta bli att "klicka hem" det innan jag sluter mina ögon för idag. Vi får väl se helt enkelt..

Kram på er.

Obegripligt vad fort dagen har gått idag, allt har vart toppen & jag har spenderat hela eftermiddagen med min andre hälft. Vi har vart på vårat sista rutinbesöket hos BM som plötsligt blev till det "näst sista". Mitt blodtryck är fortfarande en aning för högt för att vara okej, så hon tyckte vi skulle ta det säkra före det osäkra. Vilket jag tycker är en god ide, ser fram emot sista besöket som sker nästa vecka istället. Närmare bestämmt den 4 april.

Elinor ( barnmorskan ) kände på prinsessan idag igen, hon ligger fortfarande såklart med huvudet nedåt men har nu sjunkit ytterligare, det är pågång med andra ord! Inte konstigt jag känner sådant fruktansvärt "tryck" i både buk & mot blåsan. Pluttisen ligger även i vänsterläge vilket förklarar allt obehag på samma ställe kring revbenen på mig. Detta sker när hon sträcker på sig har vi fått till förklaring.

Förutom sjukhusvistelsen så har vi vart på Tuna park en sväng & ätit mjukglass, vart och tvättat bilen, besökt försäkringskassan & lagat god mat tillsammans. Att få tid över till varandra har vart väldigt sällsynt i vårat förhållande under de senaste 9 månaderna, så dagens timmar har fått mig lite lyckligare än vad jag vart på myyycket länge. Tänk vad lite tid kan göra!

Lite tvtittande nu innan läggdags, Tobiaz ligger redan & snarkar- stackare. Hans klocka ringer redan vid 05 tiden, icke någon sovmorgon där inte..

Lite påskgodis såhär en måndagskväll är inte heller helt fel, den unge kaninherren är Tobiaz's medan den andre är min. Mm, chokladfrossa!

Upp & hoppa igen då, känner mig minst lika pigg idag som igår. Skillnaden är dock att jag är uppe & yrar två timmar tidigare idag, strax efter 05 slog jag upp mina blå.

Ligger nedgosad i min stora rosa morgonrock på soffan & kikar lite på nyhetsmorgon. Har precis tryckt i mig lite frukost vilket gjorde mycket gott för magen min.

Det ser ut att bli mysigt väder ute idag, solen är påväg upp & himmlen är aldeles klar. Kanske går jag och lägger mig & vilar någon timme nu snart innan det är dags att fortsätta dagen, bland annat på sjukhuset. Sista rutinkontrollen väntas & jag känner mig nästan lite förväntansfull, undrar vad vi skall gå igenom denna gång.

Måndag är likamed ny vecka vilket betyder ännu ett steg in i graviditeten, nu är vi i vecka 39- vilket innebär att hon är fullt färdig där inne och väljer precis när hon känner för att komma ut. Det kan ske precis vilken minut som helst & jag har så svårt att förstå att det faktiskt är sant. Nästa vecka är det dags, såvida jag inte går över tiden dvs.

Det bubblar kärlek i kroppen på mig av bara tanken. Jag & Tobiaz funderade senast inatt innan vi somnade på hur hon ser ut, vi längtar så mycket just nu.

Känslan när vi såg henne första gången på ultraljudet var laddad, så laddad att tårarna inte gick att hålla borta. Hon var så söt med sin luriga hand under hakan & med dom sprattlande små fötterna. Tänk att vi snart skall få smälta allt detta samman med att få hålla i henne- få se hur hon ser ut. Ögonen, näsan, händerna. Allt.

En liten "update" efter sjukhusvistelsen utlovas! Kram på er sålänge.

Om jag endå hade lyssnat på mamma & inte piercat naveln när jag var 13 år gammal! Ack så fult ärr..

Första gången som jag beger mig till BM helt själv idag, sitter på bussen nu & väntar spännt på att få komma fram i tid. Som vanligt drar jag ut på allt, & nu är det bara tio minuter kvar tills dom ropar upp mitt namn där i väntsalen.

Idag är det vanlig rutinkontroll, men hon ska också känna efter hur prinsessan ligger, håller alla tummar och tår att hon fortfarande ligger med huvudet nedåt. Har ingen lust att börja stöka om henne, har ju hört att dom där vändningsförsöken gör så ont..

Återkommer lite senare, hej sålänge!

Om bara tre veckor får jag hålla henne i min famn, precis som jag gjort med brorsan en gång i tiden ;-)

Igår vaknade jag på ett märkligt sätt, klockan var väl cirkus 05.30 på morgonen & det var dags att börja förbereda inför jobbet. När jag drog mig upp & skulle sträcka på mig ilade det till i fötterna så hårt att jag blev alldeles kallsvettig. Faktum är att det ilade så mycket att jag började må illa, det hela resulterade till att jag var tvungen att kräkas. Efteråt var allt som vanligt igen & jag mådde bra..

Väl på jobbet flåsade jag som vanligt runt & städade golven ( det första man gör på morgonen är att skura ). Började må lite illa igen men bet ihop & fortsatte.

Redan vid 10 började min mage att göra ont, det liksom sved från naveln & nedåt buken- men bara på högersidan? Ju mer tiden gick desto värre blev det. Tobiaz hämtade mig från jobbet & jag slutade en halvtimme tidigare. Det första jag gjorde var att ringa sjukhuset, för tanken på att något var fel gick inte riktigt att undvika.

Eftersom prinsessan legat fixerad i närmare tio veckor nu gör hon sig förmodligen redo för att snart titta ut. Det är ju trots allt bara 3 veckor kvar, enligt beräknat. Barnmorskan förklarade att alla får olika symptom innan det är dags & att det är helt naturligt. Sålänge jag känner att hon rör sig där inne, & det gör jag ju! Hon sparkar revben hela dagarna kan jag tala om..

Slutsatsen är alltså att hon förbereder sig nu, det kan ta allt ifrån dagar till veckor. Blir värkarna värre eller om det skulle bli allt för stilla där inne fick jag direktnummret till förlossningen. Vi skulle inte tveka på att ringa, vilket är förståeligt. Det känns lite som att telefonen är fastlimmad i handen på mig nu, jag vågar inte riktigt lägga ifrån mig den.

Det här betyder att min sista arbetsdag på jobbet är avklarad & att jag nu är ledig- föräldrarledig! Jag tycker det låter konstigare än vad det känns, för inuti mig blommstrar det verkligen!

Nu ska jag ta en dusch & sedan äta något, vänta på att Tobiaz kommer hem från jobbet så att vi kan bege oss till försäkringskassan. Han ska även skriva på faderskapsintyg idag, förhoppningsvis!

Önskar er en kalasbra dag, hej sålänge!

Joakim Öman: 29/3
Malin Mårtensson: 2/4
Malin Heikkilä: 3/4
Sara Johansson: 4/4
Evelina Nordbäck: 5/4
Ulrica Sjökvist: 7/4
Mamma (mormor) 7/4
Pernilla Mårdh: 8/4
Tobiaz (pappa) 9/4
Pappa (morfar) 9/4
Joacim (morbror) 10/4
Alexandra Westerlund 10/4
Nadja Forss (gudmor) 11/4
Sandra Andersson 12/4
Maarit Forss 12/4
Janina Andersson 12/4
Josefin Niemi 13/4
Ricky 14/4
Nina yli-koski 14/4
Kathrin Lundqvist 15/4
Angelica Andersson 15/4
Linda Salmela 16/4

Äntligen har jag & min stora kärlek ( amnings/gravidkudden ) krypit ned under täcket tillsammans. Känner mig helt förstörd i kroppen & mina fötter bultar jättehårt, precis som om pulsen liksom satt i dem.

Jag har sex timmar på mig att vila bort det här, för sedan ringer klockan & det är dags att vara tillbaka på jobbet & kriga lite igen. Funderade just på om det är för att jag snart slutar jobba helt som dagarna går så hemskt sakta? Arbetstimmarna är hemska & allt jag gör i stort sett är att virra omkring och snegla på den där klockan som alltid står helt stilla.

Snart helg, sedan ny vecka igen som har massor av gosaker att bjussa på! Jobb två dagar, klipptid, föräldrarkurs, BM besök, familjemys på landet, packa BB- väskan, spika upp alla nalle puh verk på tösens drömmrosa väggar, vika babykläder, förbereda. BLI MAMMA-LEDIG! Jag längtar..

Det börjar att närma sig fyra veckor kvar till beräknat födelsedatum & känslan jag bär på inför det är så gott som omöjlig att beskriva för er. Jag känner mig väl förberedd & har nog aldrig tidigare i mitt liv längtat efter något såhär mycket. Bortsett från alla timmar den 24 december varje år då. Julafton har nämligen alltid vart den bästa & mest efterlängtade dagen på hela året, så har jag tyckt sedan jag var minipytteliten själv. Minns att jag började räkna ner dagarna redan i augusti!

Åter till kalaskulan, dvs bebismagen. Den här veckan (36) ska min livmoder, enligt "påläsning" stå som högst, dvs att känslan av alla organ känns ihoptryckta nästan till bristningsgränsen. Vilket stämmer mycket väl! Prinsessan har blivit lugnare där inne & gör inte lika mycket liv som för bara någon vecka sedan. Dock känns sparkar & slag mycket hårdare och intensivare nu. Ibland är det nästan lite obehagligt. Jag har fattat kontakt med henne vid ett flertal tillfällen & vet vart hennes hand ligger någonstans, eller om det är foten ( inte så säker ). När jag lägger min egen hand på magen, mot hennes, rycker hon ofta bort den, men ger sig snabbt tillbaka igen. Första gången grät jag en skvätt när jag märkte att hon reagerade, det är en stor känsla att bemöta något inne i sin egen kropp som man snart skall sätta till jorden. Snart får jag känna hennes hand utan en mage i mellan! Jag vågar redan avslöja att jag älskar den här människan något så enormt, hur är då det möjligt? Jag behöver inte fundera kring det egentligen eftersom jag inte kan bli säkrare med dom orden sagda. Men själva utvecklingen av den här relationen till MIN dotter är så fascinerande att jag själv står och gapar med öppen mun. Aldrig tidigare hade jag kunde ana att livet kunde bjuda på så sagolika stunder, känslor & dagar.

Vi längtar efter vår lilltjej nu! Mycket, väldigt mycket..

Varför måste tiden alltid gå så fort när man är ledig? Känns som att dessa tre dagar bara blåst förbi med vinden eller något, knappt fått något gjort alls. Förutom att vila då, jag har sovit som en stock nästan hela tiden..

Sedan har jag städat & tvättat. Och meckat ihop spjälsängen.. med lite hjälp. Nu står den äntligen där, i hennes rosa rum och väntar på henne. Känner mig så nöjd, på onsdag åker gardinerna & väggordet upp. Förhoppningsvis några tavlor också..

Längtar mer än någonsin just nu. Min lilla ängel, helt sjukt att vi har skapat ett eget litet mirakel som jag snart ska få titta, lukta & känna på. Vill att hon ska vara här nu, i mina armar, i min famn..

När kommer prinsessan att titta ut? Gissa rätt datum om du kan ;-) Hennes BF är 7/4.

Rätt gissning vinner en stor kram från oss båda :-)

Då var ännu en rutinkontroll hos BM avklarad, alla värden såg bra ut precis som vanligt. Skönt!!

Vi kände efter hur hon låg & lyssnade på hjärtat ( som vanligt ). Fortfarande ligger hon med huvudet nedåt & är förmodligen fixerad. Det förklarar sparkarna rätt upp i revbenen titt som tätt..

På tal om sparkar, ligger på soffan just nu & faschineras av alla kickar hon ger ifrån sig. Det rycker & drar rejält där inne, ser så häftigt ut utanpå. Har lite svårt att föreställa mig att det faktiskt ligger en fullt utvecklad människa där inne. Det är fantastiskt!

Har för övrigt haft en supermysig kväll, som vanligt ensam hemma med sockertussarna. Vi har ätit tacos & kollat på hyrfilm, ätit choklad & druckit cider. Skall snart krypa ned ..

Snart & snart, snarare nu faktiskt. Jag är dundertrött & lär somna jättefort! Imorgon är jag ledig, då skall prinsessans garderob sorteras & göras i ordning, sedan skall jag ge mig på att försöka mecka ihop hennes säng. Spännande!

Det börjar ta sig där inne, i hennes rum. Väggarna är färdigmålade & jag är jättenöjd med färgen. Nu återstår bara lite möbler, matta & gardiner. Och leksaker såklart! :-) Åh vad jag ser fram emot att du tittar ut snart.. Skruttis.

Nu är det bara 7 veckor kvar +-, jag vet inte om det är inför förlossningen eller för framtiden som jag känner mig så oerhört berörd & känslomässigt sönder riven. Jag gråter flera gånger om dagen & har svårt att sova om nätterna. Nog för att jag redan är lyckligast i världen & vill att dagarna ska gå fort nu, men vad är det egentligen som kommer att hända? Jag läser, ser & hör så mycket..

För att inte tala om vilken god tänkare jag är, har så lätt att snöa in mig på något och raka motsatsen till att sedan släppa det. Det har både sina för och nackdelar, just nu mest nackdelar faktiskt. Jag borde bara vänta & se, ta det som de kommer- precis som jag från allra första början planerat.

Vecka 33, prinsessan ska nu enligt min påläsning vara omkring 45 cm & väga omkring 2 kg. Förutom att gråta kan hon nu göra allt som en nyfödd 40 veckors plutt kan göra utanför magen. Det börjar bli riktigt trångt där inne & hon sover väldigt mycket under den här perioden. När hon väl är vaken så använder hon alla sina sinnen, allt hon lyssnar & känner sig till lär hon sig av. Till största sannolikhet har hon fixerat sig nu, med andra ord har hon lagt sig i förlossningspossition.

Om prinsessan skulle födas denna vecka är förmodligen hennes lungor tillräckligt starka att fungera utan hjälp, men vård kan behövas. När pluttis ligger vaken i min mage är hennes ögon öppna, just nu är dem blå precis som hos andra bebisar. Färgen på ögonen ändras inte förän några veckor efter förlossningen, då de måste utsättas för ljus.

Livmodern min är ca 500 gånger större än vad den var innan jag blev gravid, hir många kilo jag har gått upp exakt är oklart. Ska se närmre på det under torsdag, då nästa BM besök väntas..

Idag har jag för första gången känt negativa "vibbar" av bebiskulan. Psykiskt mår jag bäst i hela världen när hon rör sig så intensivt som hon gör, jag kan sitta i flera timmar & bara titta på magen när armar & ben buktar ut åt alla håll & kanter.

Men bortsett från den lyckan så gör det ont, ont när jag stått upp på jobbet några timmar, har för högt tempo eller skall böja mig ned. Jag når inte ens marken med händerna längre & att bara få på sig strumporna varje morgon tar tre gånger så lång tid. Jag har lätt att få upp flåset & när väl det sker så får jag håll. Sammandragningarna gör inte ont, men det är obehagligt & jag ogillar att få det, särskillt på arbetstid. Jag har förstått att det är normalt att smärta och/eller obehag uppstår när jag böjer & vrider mig på vissa sätt, det börjar ju som sagt bli rätt trångt där inne för sessan. De trycker nog på rätt duktigt, med tanke på att smärtan jag själv känner når enda upp till revbenen..

Det är tungt nu, & jag biter igen alla klagomål. Allt är du värd, min lilla skatt. 7 veckor +- att kämpa, jag ska nog visa dig vilken stålmorsa du verkligen har! ;-)

Bilden visar exakta 33 veckor.