Dagen har ordnat upp sig allt eftersom, trotts en lagom tuff start. Jag har fått bita igen förbannat hårt för att inte brista på jobbet & lyckades mer än väl. Synd bara att det inte höll hela vägen hem, förstår inte vart alla förbannade tårar och surerier kommer ifrån. Hormonerna krigar inom mig just nu, och jag börjar ärligt talat att tröttna på det. Är det något som är värt att gråta över så är det mina vader och fötter, fy vad smärtan sliter mig stycken!

Kila ligger på min mage just nu & spinner högt, hon har blivit mer "mammig" än någonsin på senaste, undrar varför. Undrar om hon känner hur bebis hoppar & far där inne just nu? Känslan är skön & jag njuter till tusen..