Tänka sig att jag redan stapplar omkring i vecka 25 av min graviditet, tiden går så fort att jag nästan letar efter anledningar att börja blir lite nervös snart. Hur kommer det sig att jag är så lugn? Jag borde ha massor att tänka på, att förbereda. Prinsessan växer för varje dag som går & min mage blir bara allt större- vilket gör mig till den lyckligaste kvinnan i världen. Sedan inskrivningen på mälarsjukhuset har jag gått upp totalt 9,5 kilo, vilket är under en period på ca 3 månader.

För övrigt så mår jag bra, om man bortser från att jag faktiskt vågar erkänna att det börjar bli lite tungt. Jag har det en aning svettigare på jobbet & får lätt vidrigt ont i fötterna. Vaderna strålar alltid smärta under kvällstid & svanken på mig är väl inte den starkaste jag haft.. Nåväl, ingen idé att gnälla- jag ANTAR att det hör till- och jag VET att det är värt det. Glädjen är obeskrivlig, i lördags kände jag första riktiga "kicken" där inne, innan har hon bara buffat & knuffat lite grann. Dessutom känner jag sparkarna en aning högre upp nu, med andra ord inte enbart nere i buken.

Avslutar med en bild på hjärtats födelsedagstårta från gårdagen. Tack för idag, kram på er!