Nu börjar ögonlocken bli tunga, & det är strax dags att krypa ned under täcket. Det har vart en lång dag och jag har sovit rätt dåligt inatt, kanske kan det bero på all onödig oro. Jag kan nämligen inte sluta gå omkring & noja mig över hur jag skall berätta min glada nyhet för chefen. Jag är bokstavligen talat livrädd! För alla andra (nära & kära ) har det liksom bara slinkit ur mig, av ren glädje med stjärnor i ögonen. Men nu? .. Jag förstår ingenting, vill bara få det gjort. Men när, hur och var? En sak är åtminstonde säker, och det är att jag inte ser fram emot det!

Har burrat ned mig i soffan under vår gröna lurviga pläd tillsammans med ett tänt ljus, lite té och några skorpor. ( Fördelen med att jobba på ett konditori är att man kan få dem nygräddade ) Mums! Jag njuter lite i min ensamhet, blir självklart inte helt komplett utan att mitt hjärta är på platts- men förhoppningsvis kommer han snart hem.. 

Kliver förövrigt stolt in i vecka 13 idag, tiden går ruskigt fort nu- och det bästa med allt är att det bara känns bättre & bättre. 

Bjuder på en första magbild från vecka 6, här börjar det synas att något är på G!