Igår vaknade jag på ett märkligt sätt, klockan var väl cirkus 05.30 på morgonen & det var dags att börja förbereda inför jobbet. När jag drog mig upp & skulle sträcka på mig ilade det till i fötterna så hårt att jag blev alldeles kallsvettig. Faktum är att det ilade så mycket att jag började må illa, det hela resulterade till att jag var tvungen att kräkas. Efteråt var allt som vanligt igen & jag mådde bra..

Väl på jobbet flåsade jag som vanligt runt & städade golven ( det första man gör på morgonen är att skura ). Började må lite illa igen men bet ihop & fortsatte.

Redan vid 10 började min mage att göra ont, det liksom sved från naveln & nedåt buken- men bara på högersidan? Ju mer tiden gick desto värre blev det. Tobiaz hämtade mig från jobbet & jag slutade en halvtimme tidigare. Det första jag gjorde var att ringa sjukhuset, för tanken på att något var fel gick inte riktigt att undvika.

Eftersom prinsessan legat fixerad i närmare tio veckor nu gör hon sig förmodligen redo för att snart titta ut. Det är ju trots allt bara 3 veckor kvar, enligt beräknat. Barnmorskan förklarade att alla får olika symptom innan det är dags & att det är helt naturligt. Sålänge jag känner att hon rör sig där inne, & det gör jag ju! Hon sparkar revben hela dagarna kan jag tala om..

Slutsatsen är alltså att hon förbereder sig nu, det kan ta allt ifrån dagar till veckor. Blir värkarna värre eller om det skulle bli allt för stilla där inne fick jag direktnummret till förlossningen. Vi skulle inte tveka på att ringa, vilket är förståeligt. Det känns lite som att telefonen är fastlimmad i handen på mig nu, jag vågar inte riktigt lägga ifrån mig den.

Det här betyder att min sista arbetsdag på jobbet är avklarad & att jag nu är ledig- föräldrarledig! Jag tycker det låter konstigare än vad det känns, för inuti mig blommstrar det verkligen!

Nu ska jag ta en dusch & sedan äta något, vänta på att Tobiaz kommer hem från jobbet så att vi kan bege oss till försäkringskassan. Han ska även skriva på faderskapsintyg idag, förhoppningsvis!

Önskar er en kalasbra dag, hej sålänge!