Äntligen har jag & min stora kärlek ( amnings/gravidkudden ) krypit ned under täcket tillsammans. Känner mig helt förstörd i kroppen & mina fötter bultar jättehårt, precis som om pulsen liksom satt i dem.

Jag har sex timmar på mig att vila bort det här, för sedan ringer klockan & det är dags att vara tillbaka på jobbet & kriga lite igen. Funderade just på om det är för att jag snart slutar jobba helt som dagarna går så hemskt sakta? Arbetstimmarna är hemska & allt jag gör i stort sett är att virra omkring och snegla på den där klockan som alltid står helt stilla.

Snart helg, sedan ny vecka igen som har massor av gosaker att bjussa på! Jobb två dagar, klipptid, föräldrarkurs, BM besök, familjemys på landet, packa BB- väskan, spika upp alla nalle puh verk på tösens drömmrosa väggar, vika babykläder, förbereda. BLI MAMMA-LEDIG! Jag längtar..